Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Blåare och blåare, så blå

Träden växer tills de faller.
Liv och död i grönt.
Blir till brunt.
Blir dött.
Multnande löv.
Novmberdoft.

Jag har väntat på det här.
En lek mellan allvar och lek.
Sommaren blir höst.
Jag har väntat på mörker, ljus och mitt i bruset, stod du.

Byt ut mitt hjärta.
Byt ut, kan inte längre fatta.
Kan man snurra så fort, utan att fatta det.
Virvlarna i dina ögon kastade mig till marken

I backspegeln ter allt sig så klart.
Då var jag bäst och aldrig mått bättre, bättre, bättre,
och,
himlen blåare och blåare och blåare, så blå.

En gång, var jag en tornado.
Tog allt i min väg.
Efteråt låg jag stilla.
Endast andningen bar mig.

Över slätten försvann jag.
Mörka moln tog mig.
Natten kom tidigt.
Jag log, trots allt, allt, allt.

Jag har väntat så länge
Tiden satte sig på mig
Men nu kan jag gå vidare
Jag har väntat i en evighet

Mjölk och honung
Mellan sommar och höst
Evigt ung
Evig, här och nu
Över slätten ser jag, blå, blå, blå himmel.




Fri vers (Fri form) av Henrik Sjöberg
Läst 271 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2011-05-29 19:37



Bookmark and Share


  Katinka VIP
Jättefin text, bra flöde och målande bildspråk.
2011-05-30

    ej medlem längre
tycker denna är bra - med tempot och rytmen - läser den rakt av
2011-05-29
  > Nästa text
< Föregående

Henrik Sjöberg
Henrik Sjöberg