"Krossa mig inte"
ekar mina tankar.

dunk dunk dunk
huvudet mot betongväggen.
Det gör ont,
men inte lika ont
som ditt avsked.

En avskedskyss,
några trevande händer
och till slut något intensivt.
Men ändå ett avsked.

Jag fick inte älska dig,
du skrev det
klart och tydligt
med rött läppstift på min
mage

Minns hur arg jag blev
för att du smutsat ner min vita skjorta
men ingen ilska i världen
kan krossa min förtvivlan

Är du verkligen borta nu?
Vågar jag titta på din plats i sängen.
Lovar du att du har gått?

dunk dunk dunk