hon lyfter tankar

travar utsagor i lufthavet som skaldekonst

tankekornen finner sina sentenser 

där axiomen ställs på postulatens axlar 

       och vågar bli ifrågasatta

föreställningar som passerar förbi

       blir blomstrande inspiration

       och mönsters forna avgränsningar

där möts dimensioner

i sin fulla utsträckning

fraseras om och schatteras

där horisonten lockas fram

blir ett moln en virvel

en regnskur till en ström

och solen en lysande himlakropp

älskade,

ser du hur nyanserna skiftar

hur färgtonerna ljuder när vi berör dem

hur vi spelar på konsonansen tills ljuset låter sig beskrivas

älskade,

ser du ljusvågorna

och hur solstrålarna samtidigt blir till små korn?

tillbaka i vår dimension

syns det kanske inte lika uttryckligt?

©  Birgitta Wäppling, 19 maj 2009