Bortom det skickligt övertygande falska förnuftet.

Där,

mitt ibland sann förtvivlan och otröstligt fördärv,

där finner var och en djupet

i sin ihåliga spegelbild,

den som leder rakt in i människans misär.


Så vem är då den som flyktigt stirrar tillbaks?

Från denna underliga och villkorslöst kyliga ram?


En obeständig främling

i evighetens stormiga hav,

en som väntar

på någon,

någon som förmår,

tränga igenom en fasad.


En strimla av sanning speglas likväl idag,

från ögonblickets ständigt sargade kamp.

När blicken tröttnat på förgänglighetens skimmer,

då,

just då,

är det blott renheten som vinner.


Om än för ett alldeles för fattigt ögonblick,

finns man i tysthet kvar

bakom den fåfänga farsen.


Nöjd.

över att ha överlevt

ännu en vilsen natt.


Redo.

Redo för ännu

en skoningslös dag.