Redan medlem?
Logga in
Algeriet, 1958 Sången.
Som hyenor smyger de genom byarna. Blanka snitt om natten. I tältet uttalar vi orden med våra ögon. Mannen berättar något. Ur den dolda munnen kommer hårda ord, men det är kniven i hans bälte som talar. Den sjunger om våra halsar; hur de ska göda våra torra åkrar. Den berättar om bergen; hur de reser sig upp mot molnen för att falla ned mot inkräktarna. Den talar om våra söner och döttrar; hur de en dag blir hämtade och vi ser dem försvinna utmed getstigarna. Sången ekar länge, långt efter att mannen lämnat oss.
Vi vaggar fram och tillbaka med sovande barn i våra knän. Nu sjunger vi om att de får se ännu en gryning.
Men kniven nynnar alltjämt sin visa: sången om den svedda markens törst.
Fri vers
(Prosapoesi)
av
Peter Matsa
Läst 647 gånger och applåderad av 19 personer Publicerad 2011-06-20 10:20
|
Nästa text
Föregående Peter Matsa |