är så lugn nu

trots att allt stormar runt mig

havet höjer sig

horisonten böjer sig

inget bekommer mig

alla ansikten passerar förbi

ett sus av röster

ett brus av tid

gator fulla av liv

jag står still som marken jag går på

varför rymma från något man inte kan rymma ifrån

varför tömma livet på innehåll

vad jag sår skördar jag

virvlar av liv

jag känner ingen svindel

när jag står vid kanten

tittar ner

faller djupt

så lugn

svart och blå

hav och himmel

förenas till ett

tid och rum

samsas

endast vägen framför mig

med handen på ratten

asfalt i natten

strålkastarnatt igen

ljuset faller framåt

letar mål i natten

letar efter dagen

i natt blir dagen till grus

alla fåfänga beslut försvinner

vid midnatt börjar dagen

vid midnatt vaknar jag