Allt kommer tillbaka,
Känslan.
Jag är för van vid den,
Ändå klarar den av att krossa mig.
Den krossar oss.
Inom oss faller vi sönder,
Utombords försöker vi vara starka.
Vi vet vad som väntar
Och det finns inget vi kan göra för att hindra det.

Jag går sönder,
Håller andan för att inte gråta.
Det gäller inte att vara stark,
Utan att se stark ut.
Jag tänker inte le,
Men jag tänker bita ihop mina tänder
Och bara hålla andan.

Det är svårt att skriva,
Mina händer skakar.
Precis som om jag hade svårt att sitta still.
Jag försöker stänga allt ute,
Försöker styra känslan och förvandla den till någonting annat.
Men det går inte.

Jag vill inte vara här.
Mitt hjärta brister mer och mer.
Jag förlorar dig.