helvetet stirrar kosmiskt mot högre
höjder,
ljuden från skärselden ebbar ut bland
kyrkoliknande fönstermålningar och väcker
ljuset från att förlisa innan solen parar sig
med horisonten

sökandet efter vägens slut har ständigt
dödat själar och dess ångest beblandas
med en majoritets predikan om herreskap

ingen döljer sig bakom molnen
och där lurar den största av besvikelser

och kanske varför hundar inte tror på Gud

tröstmanteln och heligheten läker i sin tro
formar människor efter dess vilja att ödmjukt
sätta frö i obrukbar jord

där döden gått,
flaskan fått sitt offerlam,
tragiken följt fotspåren
och förklaringen på det
ingen hittar svaret på

faller de som furor för helig skrift
och sanningsögat sneglar mot ologikens trångsynta korridor

följderna blir fruktan att inte få
den välsignelse som vi är värda
den plats i evigheten som annars
vår välvårdade granne kommer få

godhet ska belönas istället för att läras ut som självklarhet
ondska ska bestraffas och förvisas istället för att visa rätt riktning

oliktänkande ska ratas
och det finns bara en riktig Gud
medan mångfalden stirrar oförstående

kanske är det därför hundar inte tror på Gud

de lemlästade kroppar som lämnades åt sitt öde
då de trodde fel,
tagna rättigheter som ersätts med skyldigheter
för att slippa straff,

falanger som torterar
nervärderar fel kön
sågar sönder mänsklighetens sinne
och föraktar dem fria viljan

människan är inte ond

bara dess redskap som följer i dess tro

därför tror inte hundar på Gud