Kvällen Bär nattens anlete

Ädla, dödlige själen

Strålar evigt signad vacker

Irrande markstig

Stegen, eviga försökande, skapande inre krafters ljussång

Förd av starka vindar

Skuggad bakom svepande milda ljuva känslan

Ängel, min salige sällhetens odödlige

Ömma saknadssträngar

Hjärttårars pil

Gäckad av mörkrets våldsamma rökbloss

Stormens härjande fasa

Vinande åskpiskas illvilja

Morgonen blickar dagens anlete

Själen river spåren tung

Blåser virvlande klivens gruskorn

Seende ögat

Viskande vilar tärande förlamad

Livets känande, bjuder sanningen hörandes ljudet,

Kalkens askdamm

Ruinens vilsna

Krossad levande hårda pinande slag

Sköljer regn av dimslöjors täcke

Lägger smärtsorgen

Höjer handen

Längtans önskan över hjärtbröstet

Bevingad gudomligt vacker

Drömmar bland molnen

Flyger svävande stundens tröst

Sökandes landa marken trygg o fri

Mot dess varma roshimmel