Jag gömmer mina tårar.
Som en hök
vaktar jag dem
inom mig.

Förhärdad
slår jag ner blicken,
som försjunken
i bön.

Sorgen över människan
äger nycklarna
till mina tårar.
Vilsna droppar
i försoningens tjänst
och återfunna drömmar
om barmhärtighet.

Vad hjälper tårar nu?