är din tro på livlösa vatten,
ett brus i ett trasigt Universum,
glöden ur släckta bränder,
och förlisningen när utrymmet misshandlade friheten?

är drömmen att väckas av fingrar,
flyendes bort mot namnlösa paradis,
känslan att finnas i vener
och öppna nya världar med suktande andetag?

då andas du liv, oavsett regn och trötthet

vi söker ett fundament i cynismens tidevarv,
fred då konflikterna härjar utan kontroll,
och stödhjul innan vi faller

oskuldsfullheten är ett sällsynt guld när
själviskhet raderar mänsklighetens vy,

är din vilja troget berusande,
en falnande och ljum tanke,
om naiv och evig kärlek?

då andas du liv, oavsett sorg och hat

aldrig ska det glömmas,
gömmas eller förstöras,

att existensen är livnärd av harmonin
och längtan dess ljuva enkla passage

att kärleken etsas på eviga runstenar
och mörka dagar är belysningens fura

jag är din hand i bottenlösa hav,
din röst när tystnaden torterar,

du är min naiva och eviga kärlek,

vi är liv.