Det är hett inne på Nile-hallen på Ahoys mässområde i Rotterdam. Paul Simon har just avslutat en framgångsrik spelning. Publiken är svettig, förväntansfull och uppsluppen.
Vi tränger oss fram riktigt nära med kamerorna i högsta hugg för att få bra bilder. Här finns alla, tonåringar, medelålders och pensionärer. Så dras ridån isär, scenen badar i ljus och in kommer 7-manna bandet . Trummisen lägger på en tung rytm. Blåsarna understödjer och gitarristen börjar med klassiska bluesriff.

Så kommer han långsamt in, ledd vid handen av sin unge brorson. En fårad man med grått hår och stor kropp. Han sätter sig mödosamt på stolen vid mikrofonen längst fram. Någon kommer fram och räcker honom den svarta Gibsongitarren. Han fingrar lite på gitarrhalsen och tar några ackord.

Jag tänker: Undrar hur det här ska gå? Orkar han verkligen? Så lutar han sig fram, tar mikrofonen och säger:

My name is BB King and I´m 85 years old.

Jublet stiger, kamerorna smattrar och så är vi i gång på en magisk resa genom Mississippi med KING of the BLUES.