Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

sonett (känsla för adjö)


för musslan sluter hårt sitt trygga skal
när faror hotar hennes inre ro
om allting brister fram till hoppets bro
vad händer då med alla dessa val

det påstås finnas några tusental
är kärlek ändå nog till fortsatt tro?
kan mörkrets svarta dagar åter gro
tills livet åter skönjer ljusets bal

ett enda sista val är mer än nog
i glipan hörs ej musslans mummel mer
och sanden täcker hennes skal till glömska

hon försökte, men det som sker det sker
helt ensam var hon när hon döden tog
med stora pärleögon som var drömska





Bunden vers (Sonett) av SpamPippiL VIP
Läst 266 gånger och applåderad av 7 personer
Publicerad 2011-08-10 22:56



Bookmark and Share


  Daniel_78 VIP
jag ser ett hav som bara blir mörkare och mörkare ju längre botten man kommer - och där ligger musslan
2011-08-11
  > Nästa text
< Föregående

SpamPippiL
SpamPippiL VIP