Ord skär mina läppar till rött blänkande blod
när du ser på mig och du ler som sommarvinden smeker blomsterängar
och dina ögon kanske viskar omfamning men kanske jag drömmer
och kanske du ler åt min dumhet
Ord sväller i mitt inre likt förgiftade pilspetsar
ord som borde vara dina men drunknar i mina ögon och
ristar min tunga till sår
Smärtan är ännu ett pirr i bröstet
vill du smeka den till njutning?
... fruktar den dag då den gör ont ...