Jag behöver andas
Men luften går inte att nå
Och alla måsten kväver mig emellanåt
Precis som att när man tvingas svälja all gråt
Det samlas på hög precis som skriken som dränks
Och jag undrar ibland hur jag ska orka bära löftet
När andetagen lämnar mig
Men när jag ser i dina ögon
Och det står skrivet där att du älskar mig
Då fylls mina lungor för…
Du är mina andetag när det inte finns några kvar