du sliter huden av mig
krossar mina otydliga vy
avfuktar mina läppar
när du passerar i revy

drar mig ned i bottenslammet
lotsar mig ut i periferin
gömmer mig bakom kulisser
ålandes genom latrin

pressar mig mot bottenlösa hål
lurar mig vid motförslut
påverkar mina drömmar ljusa
att aldrig blir som förut

varför ska du vara så jävla vacker?

du klär av mig alla ytor
formar mig till en kvark
slår sönder mina planer
och får mig lämna mark

får mig ro runt klotet
för att bara inse plåga
att du redan står bakom
och väntar på min fråga

där fruktan mäts ur vilja
drunknad i all tolerans
ser jag åter ditt leende
och du får en ny chans

varför ska du vara så jävla vacker?

har redan fångat en framtid
insett det som kommer vara
kan därför inte ställa frågan
av rädslan vad du ska svara

tagit ljuset och lagt det i famn
låter mig veta vad smärta är
vill ljusår bort från dig
men du snurrar i min sfär

dina blickar skär igenom bly
din doft skapar hjärtattacker
berusande ställs då alltid frågan

varför ska du vara så jävla vacker?