Jag visste det
medsamma jag kom ut genom porten
för luften vällde så lätt ner i mina lungor
sådär krispigt kall och klar
- och den kvalmigt söta lukten av sopor var som bortblåst!

Jag visste då, så jag log där jag stod
kvar i svalt strimmigt solsken
silat genom tusen röda rönnbär, som glimmande rubiner
- och fimparna och smutsen,
krossade ölflaskor och sargade själars spår i gruset
var som bortsuddat!

Och vinden ilade förbi intill mig där jag stod
snuddade vid min örsnibb
och viskningen kittlade ut i varje hårstrå;

- genom död, till liv!