slut!

kan inte vara över,
snarare under, där känning av träsk och bottenslam
förkastar allt flimmer av framtid

förbi!

är inte en slagen minut,
då skulle framtiden finnas,
snarare stillestånd, vakum och ett intet
formas under och över ett hånskrattande slut

betagen av den ostämda rösten som gällt
skriker ut allt inom,
som stannar kvar och studsar likt ett eko från
ett forna leende

över,
liksom begravd under,
skriker ut saknaden av röster,
som tar mig och formar känslor
av pågående pulsslag

doften är kvar,
den följde aldrig med ut,
den andas här inne just för att
säga att över
är inte ett slut

bara förbi