går förbi gamla gula rutschbanan
den var borta
under många september
men nu
har de satt tillbaka
solens bägge bubblor
kanans blänk
med hela dess splitt fantastiska vindling
igen
är ju här
som jag brukar tänka på tecknad film
när tisdagarna passerar
där
förklädda till fredagar
kliver på bussen
och åker ett par dygn
från Mozart
till Fats Domino
den snart hundraåriga flickan
vinkar styvt
genom reflexerna
trots allt munter
bakom solglasögonen
bortkollrad
förutan paraply
sätter mig på platsen
där hennes väska just stod
vi pratar om
Zimbabwe
när värmen ännu var behaglig
före pianot sprack
och kaffet rann ut
ur alpkossorna
räknar hästkrafter
men inga långtradare
söndag idag
vet inte om vi är
i Wien
eller Paris
rentav i Peking
dock
bromsar resebolaget in
öppnas portarna
vi lyssnar
kliver av i Prag
ett par timmar
promenerar ner från slottet
och upp
en annan väg
som om det vore min bakficka
här
och mycket riktigt
där känner jag digitalkameran
samsas med såväl näsduken
som nyckelknippan
trippar fram
mot tornet
och målar
på spira efter spira