ljuset bländar min tragedi
under ensamt täcke ännu en natt
förvånas jag av en melodi
jag kan höra våra ljuva skratt

du valde att inte längre se
förtvivlat dog jag i den dimman
du valde att inte längre le
slagen blev den sista timman

våren var alltid vacker med oss
livet gick att andas inuti
alla brinnande känslor släptes loss
ett mirakel var du, jag och vi

vägen finner alltid dock ett slut
en retur från stoppstjärnans glans
ett liv som vandrat till ett förut
med ständig längtans obalans

det slutar alltid utan ett val
frånsprunget hjärta förstås
ska inte bli tårögd sentimental
då våren alltid var vacker med oss