Du skrev ett avskedsbrev med kall hand
och dunklet slöt sig om mig
som ett hav

jag blottade mig för dig

öppnade vägen till min själ

du sa: tvillingsjäl

du sa: jag älskar dig

nu tränger ödsligheten in
den tillåter inte glömska

bakom en trasig
vandrande molnhimmel
häver sig tomheten

och sorgen

jag mötte aldrig
den jag lärt mig älska

den du sa var du
hade inget ansikte
ägde inget hjärta

svart vatten
med stjärnglinder
runt ett Lusthus i blått

sköljer bort en framtid om oss

det känns....

som om jag gått miste
om något oersättligt.





(Fri vers av Annika Hagström )