en skugga av dig
slets sig ur gömman
där det svarta en
gång var vinnare

det slutade aldrig
att finnas
det bara upphörde att leva,
som en puls utan hjärta
en saga utan motsatser

vi kan alltid dö i våra armar,
slänga oss till smutsen
och resa oss ur askan och visa
vår värld hur fel de hade

det är ensidigt i sin kontakt som
brister konkavt och trolöst
men överlever alla strider

moralen kan döda alla
medan åtrån kastar oss till njutning,
förlusten vaknar vid morgontimman
vi ler ändå
och dansar snart igen,

när skymningen lockar våra kroppar
att smälta den is världen skapat

är vi åter födda till mening