Ibland är mitt liv i mörker,
men det finns alltid en strimma ljus.
Ett stilla hopp som viskar,
att allt tillslut kommer bli bra.
Det hoppet,
släpper aldrig jag.

Jag tar dagen som den kommer,
gör allt för att den ska bli min.
Vill inte låta dagen passera,
medans jag bara sitter still.

Drömmar har jag,
som jag hoppas uppnå.
De inga av mina drömmar,
är små.

Kanske jag kan,
om jag bara vågar.
Förnya förbetara,
mina livs villkor.
Är trött på att vara,
någon utan ett verkligt mål.

Livet har vägar som är ringliga,
de är aldrig raka,
så att gå vilse,
är verkligen lätt.
Men man kommer endå på nått sätt,
hitta rätt.

Så jag håller fast vid min lilla strimma ljus,
och hoppas den leder mig hem tillslut.