På diskbänken låter jag de drällda kaffekornen ligga kvar, för nu går det undan. Det ska gå fort, och dessutom hör de till bilden, kaffekornen. Det är bara att bestämma sig: rycka sig till skogs (annars blir det inget av). Packa så konten, en blålila med passform som inte alls behöver böjas till rätta stuket som Slas med sina nya kepsar i bastun, dock gärna upphittad efter en rotblöta (Restaurang Hubertus alt. Restaurang Gambrinus, antagligen bägge) klockan 03.23 i korsningen Scheelegatan/Fleminggatan på Kungsholmen i Stockholm, 1987. Packa den - konten, ryggsäcken - med ståltermosen, finsk senap på giftgul tub, grovt korvbröd och chorizoextrahot; tändstickorna stoppar du i den ena byxfickan, i andra några gammeldags hårda sockerbitar; på fötterna ullstrumpor, gärna urtvättade och med hål på ena hälen, och illa smorda schweiziska knytkängor. Bind ett liggunderlag ovanpå ryggsäcken, om du är under fyrtio behövs inte det, ty då kan du ännu sitta direkt på marken på en plastpåse. Vandra iväg, lämna cykeln kvar vid porten: det är viktigt att få till det rätta svänget. Gå till samma glänta backe eller däld som du alltid går till, det finns ingen anledning till omväxling. Rutiner och ritualiserad enformighet vaggar de gungande sjöarna i ditt inre, och det är ju det du vill åt, eller hur, annars skulle du ju inte behöva gå iväg.

På vägen kan du bära med dig så många smala torra kvistar du klarar av, gärna från de yttersta grenarna på halvdöda träd. När du är framme, efter en halvtimme, det är lagom, om du är ensam, vilket du bör vara för full effekt, börjar du med att hämta fram en korvpinne från ett friskt träd, innan du sätter igång med brasan. Småskära på den, och göra den snygg, det får du göra sedan, medan elden tar sig, så lugna en smula ner dig. Glöm för all del inte av att fjärrkisa in mellan tallarna, passa även gärna på att på samma gång spänna skinkorna i smyg, så får du ju lite gymnastik på köpet. Det är inte oviktig att lägga markfuktiga tjockare grenar ovanpå rastret av torrpinnar, för rökens skull.

I röken kan du sedan, efter korvarna, till påtåren, omsorgsfullt och utan vidare, bli varse hur gestalter från förr materialiseras och generöst kommer till dig där du ensam sitter med din pinne i glöden, stoiskt som en indian, både på samma gång böjlig och stel som en stock. Farbror din kommer, kanske heter han Fride eller Fritioff, i rutad flanell och med händer dubbelt så stora som dina, och kroppen hälften så tjock, och du ser, där i ångan från elden, hur han med helt röda nävar sätter fyr på is och grova stycken av fransig skare, grått bligande under kepsen, stendammshostande, energisnålt tigande, innan han plockar fram ett slags paket av en snusnäsduk som han omsorgsfullt vecklar upp: med en vag gest visar han på en skål med hjortron. Morfar din kommer nog dit, även om han knappast gjorde sånt i verkliga livet, klädd i gamla avlagda kostymsbyxor ämnat för begravning och försvarets, förr vita nu gula, undertröja. På händerna blänker fiskfjäll i regnbågens alla färger och han luktar starkt av saltad rå sik och snus, givetvis svett. Hans blick vågar du inte möta, men så länge du anar att också han helst slipper blir det inget obehag.

Till kvällen, om du ännu sitter kvar, besöker din pappa dig där: han begriper att du fryser och häller upp en kopp buljong åt dig, med några renhår flytande på ytan vid kanten. Han sträcker fram den till dig, tittar på dig, säger ingenting, tittar alldeles naturligt mjukt på dig, inte på dina bägge händer när du tar emot koppen och för den mot munnen. Du tittar på honom, medan du blåser, granskar honom, utan förbehåll, naket, nästan rått tittar du på hans vindpinade köldskadade ansikte, räknar näsans ytligt liggande blodkärl - som kom han från en annan tid, ett annat Sverige, eller Ryssland, Bulgarien, vilket han ju gör. Du studerar honom, som var du arg, vilket du gott kan vara, inte utan skäl. Sedan ser du hans ögon, hans vattrade, kärleksfulla, ja, om du tror annat är det levnadsljug. Hans blick på dig. Och då säger du, utan att du vet vad du gör, hej (man säger inte så). Hej, pappa.

(Efteråt, finns det ett efteråt? Efteråt går du hem till din lägenhet med kaffebryggare, mikro. Du kollar dvd, äter lite. Eller så går du ingenstans.)