ständigt rotlös vrålar himlen
kall som hud skriker vinden
studsar på vattnet
du bröt brödet

jag gjorde ont det tändes ljus
en självklar koppling mellan mull
och hjärnbark

minnet faller in
din mun är en grotta

orden går vilse där
de som hade passat nu
svälter ihjäl