Hade jag kunnat,
skulle jag suddat ut din ledsna min.

Jag hade kastat bort din sorg,
för den ska du inte tvingas bära.

Jag hade dragit med dig ut,
sagt att jag hade en plan fast det bara var en lögn.

Med min klumpighet hade jag improviserat,
antagligen hade du gäspat av tristess.

Vi skulle ta bussen,
långt därifrån.

Överraskat dig med mat,
för det vet jag att du uppskattat.

Jag hade dragit med dig på en rolig film eller skräck,
för då hade du kunnat skrattat åt mig.

Alla pengar skulle jag spendera på dig,
allt för att du en kort stund kunde glömma.

När mörkret föll,
skulle jag ignorera tröttheten.

Checka in på ett hotell,
hyra onödig film.

Köpa en massa mängder glass,
för att bara orka äta fem skedar.

Prata hela natten lång,
bara för att vi kan.

Sedan däcka på morgonen,
precis när solens strålar tittar fram.

Jag skulle hålla din hand hela sömnen lång,
för att du aldrig skulle känna dig ensam.

Sedan skulle vi skiljas åt,
men det skulle inte vara tragiskt.

Du skulle veta att jag alltid finns för dig,
även om jag är brysk och elak ibland.

Vet du varför,
jag vet att det är så?

Jo - För du är min vän,
och jag är din vän.