Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Detta är nog den mest använda metaforen för ödslighet som förekommer i litteraturen. Jag brukar le varje gång jag stöter på den. Här är den igen...jag ler inte.


..OCH NÅGONSTANS LÅNGT BORTA , SKÄLLDE EN HUND..

En tår följer min kind
Tvekande
som den första rännilen i en torkad flodfåra
osynlig, en underlig avlägsen melodi

Jag söker kärlek
eller kanske snarare
undvikandet av dess motsats

Kvällen är nytvättad och blank
Icaaffärens neon
skälver tillsammans med vinden
i en svart vattenpöl

En man böjer sig över
en brun våt hund
han har rutig hatt med matchande halsduk
hunden är naken
En flicka
i rosa tights liknar en vinglig stork
hon stampar på en fimp

Ett papper dansar i mörkret
låter som ett fniss
Bildäck väser
Ett par sveper jackorna tätt intill
de skrattar

Två rökande män
pratar i vita pratbubblor
och fyller dem med svordomar
Fuck, Shit, fan löses upp av kvällen

Ett barn sitter stilla på en bänk, läser på en skrynklig lapp
Musik ur ett öppet fönster
tror det är Dylan, Tangle up in blue...
Galler framför guldaffärsfönstret
Det doftar våt kanel

Det är en vanlig
lite smått lycklig kväll


När dimman lättar
är jag förvånadsvärt ensam

..Och .någonstans långt borta skäller en hund.




Fri vers av Jan Linderoth
Läst 264 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2011-10-09 13:54



Bookmark and Share


    Melona
Bildrikt och distansierat. Du beskriver kvällen som ett reportage och jag är med i varje snapshot. Det är ödsligt. Som att Mowgli besöker människobyn utan att riktigt förstå vad de gör. Men observerar.
2011-10-10
  > Nästa text
< Föregående

Jan Linderoth
Jan Linderoth