Det är självförvållat, sa hon, i det att hon tittade ifrån honom med smalnande salivavstötande läppar. Han förstod att det var meningen att hon skulle se ut som att hon redan glömt vad hon sa. Självförvållat, tänkte han, som smakade han på en kvistad gren draperad med fjolårets flugor darrande i vindströmmen från mellan grovt hyvlade tröskeln och den av fukt buktande ytterdörren. Han hade blivit i liggande av slaget, han hade nyktrat till och släppt såsen, som nyss gungat mellan kinderna som en humusbrun sjö, tvärs över sina egna krusade herrpattar. Av överraskelse märkte han, då han i en smula gnyende överdrift, omedvetet och rent reflexmässigt för att kunna lura ifrån henne en matsked moderlig medkänsla, att något mjukt plattades i hans byxa då han kom sig för att byta ställning. Så han förblev liggande, halvt vriden, halvt i sittande och hon hade sagt det, bara en gång hade hon sagt det: det är självförvållat.

Vafan, mediterade han, tuggande runt trasiga tänder, avhyvlad gom; vafan om det är självförvållat. Läspande började han hostande tala, blinkade med ena ögat, med en röst som han inte kunde känna igen, som den ljöd innan könsmognadens storm likt en hög med löv som kastade honom huller och buller, och allt som hade med flickor och kvinnor att göra därefter och på stört och för alltid illvilligt fördärvades och tvärt förseglades innan de ljuva pirrningarnas fest hade kommit att förbytas i smaskande klang; kommit igång till ett niolemmat självsvängande svett - ett halvblint rytande ovett i raglande skum, ett pariserhjul av glappande spökljud. Han mindes nu mamma och pappa, i det att han grep efter ordet som en boj två meter ovanför skärt daller, grönt vajande och ett mångfaldigande av svarta räkögon: - självförvållat.

Han började tala och han sa, som lät han örat bryta
vattenytan: "självförvållat. Självförvållat! Om allt är självförvållat. Om allt är självförvållat så är pissar ner sig efter en stroke självförvållat, för att man inte ätit mindre sås och brunt kött de sista tjugo åren trots att gymnastiserande läkaren bedyrade och glasklart sa fel felfel kolesterol. Om allt är självförvållat så är nittonåriga Lisa lillasötamjälla violetta Lisa från Hakkas med sprutan i alla armvecken på Stockholmcentrals skithus självförvållat, om jag pippar dig och du inte tycker att det är rejält skönt men ändå mumlar brabrabrabrabrabra i atonalt surrande synkop så är det självförvållat."

Hon lade ifrån sig en rak brakare som fick hennes linne att fladdra och könshåren likaledes. Hon släppte likgiltigt sudeko-arket mot perstorpsplattan, och kom nu barfotavaggande, knarrande, i lätt dallrande skimmer, som omfamnade hon ett slags vitrosa, tyckte han, där han började att känna sig en smula obekväm. I en hand höll hon den silverskinande kaffekannan som mor Gerda sjabblat i golvet 1978, i den andra en stämgaffel. Han låg och längtade efter hennes svarta ögon.