frosten kysste mig imorse
kysste mig djupt
mina fingrar stelnade
mina ben de darrade

men mitt hjärta slog varmt

jag såg alla de röda löven
de gula löven
de multnade löven

som föll från ner från min kind

jag ser årstiderna snurra
ett snäpp till

jag ser dimman som stiger ur marken
där värmen flyttar upp mot den kalla himlen
jag såg kylan
försvinna

det är morgon i Göteborg
det är morgon i Stockholm

solen lyser starkt efter månljusets skugga

vi är inte samma på någon sätt
men vi är ändå en

vi delar en samma sak
en samma mening
en samma passion
för saker som är bra

vi kan inte riktigt ta på sakerna
vi är för rädda att bränna oss
att det är för hett

vi är så rädda att frysa
ändå kysser frosten mig
den här morgonen...