Snabbt drömmer jag mig bort
när verkligheten tränger sig för nära
min sanning.

Jag vill verkligen leva ut
mina sorger,
men hindras av förgätmigej
upp till halsen.

Dessa lömska vänner
som hela tiden kräver
min uppmärksamhet

och som inte längre
står ut med mig.

Eller om det bara är jag?

Igen!

Ibland kommer inte döden
fort nog,
och jag är glad ibland
att den väntar på sig.

Men nu är inte tid att grubbla.

Som om det nånsin varit det.