Den fastklistrade huden på tapten har börjat rasa. Kanske var ditt saliv du dela med dig
i min mun till för att klistra det med
Ett sekundärt slickat lager

Kanske var ditt finger i sitt stånd ,innan du stack till för att tysta månen

Visst saknar jag då du ramade in mina kroppsdelar
för att förbli bilder strippandes åt ditt ego


Gåendes med livet mellan mina ben
hackade du ut livet i burkar på min diskbänk

Du ändrade konsistent på mitt hjärta
lät mina lungor svälja ned det
Medan du la mig på horisonter

Hängd i min brudklänning
på en busshållplats brast nålar ut ur bäckenet

Hällde salt i sår
för att få rosen blomma


Klockan debatterar fram till vårt möte
bakom vridna gardiner

Bakom trekanten av våra armeer
Såg jag ett par ögon
lika våta som introkade livslinjer

Ett sprejat hår
lika kladdigt som en sprutande längd

Så igenkännande

Så äckligt
Kranen krälar fram sitt vatten

Lutar mig mot den avpälsade stången

och inser vad du hängt

mitt hjärta på.