Ur är elden inneifrån
dess heta blick och kärna
Ur är också tidens gång
en levnad att stilla värna

fukt ur mark och ögonvrå
ängar som vilsamt hålla
och mina korta andetag
livsbegrundan vålla

Man är blott en och en allena
fast flera färdas bredvid
min egna hand som spretar
livsåtgången strid

Ja Ur är kraften från en jord
men ur mig springer röst
ord som målar språk och drömmar
kan faktiskt skänka tröst

Ur är tiden lång som kort
en dag jag ensam går
att våga så när timman slagen
det sista man förmår.