Jag höll mina andetag
så nära vinterkallt
som om jag kände
is överallt
jag banade väg
där ingen gått förut
för att finna för att skapa slut
hur gör man

där stormar biter
själen sliter
där ingen ro man fann?

Så jag vilar mitt jag där sommar falnat
hand som håller vidja
brunnen brukad

och ett hjärta

döm mig inte
rak stå
å om jag hade modet så
ville jag frimodigt gå

Jag har sett kopparhimmel och
jag har hastigt andats

som du inhalerade en

dröm

jag kunde aldrig vara så öm som du

ser åter över axel

Stänger ögonlock över vägsjäl



Vilja
Vilja väl