<span style="color: #999999;">(copyright emca) Läser texten högt via länken till höger..:)</span><br>
Varg på VindenBakom luckan den halvvägs upp i trappen på väggen rör det sig om råttor, ett tag Fällda av fälla och utlyfta av Råttfångaren i min förening som är ordförande Tur det att man har en ordförande som är råttfångare, menar jag Det är inte jag
Nu hände det sig så härförleden att tyngre tass i steg hördes där i vindens tiljor Och vid fullmånen nylig, den första för i år, så hördes även yl genom mina trumhinnor ljuda Så jag öppnade den lilla luckan
och Se ut flög Han Vargen
Slog sig först ned uppå takkronan och nosade nyfiket ner med glitter i ögon av guld
Så flög han ett varv på sina vida vingar damp så ned i min senaste fotölj med rygg som rör sig smidigt samtidigt som den sittande Och lade benen på fotpallen som hör till Det såg bekvämt ut avspänt och så Jag frågade vad han önskade till middag och bjöd på lite nötter Han hade väldigt stora fötter Större än en hunds Och händerna var en vargs Han sa att han gärna tog ett lamm, eller rådjur gick med bra Jag sa att jag just nyligt blivit vegetarian av klimatsjäl och så så det fanns inget kött här hemma Men, så kom jag på att jag hade ett par kotletter i frysen kvar till ingen nytta Så blev jag av med dem Han fick en lättöl till för vinet var redan slut förra året Och till efterrätt ett par chokladpraliner
Han lät sig väl smaka Själv åt jag något annat men drack det samma
Sedan gick vi ut, han ville så men inte alls mot skogen istället hamnade vi på krogen Men där var så många fårskallar i människokläder Så pinan blev kort fastän rätt kul så länge det nu varade Förresten ville vakterna inte ha oss där Det tycker jag var fräckt Inte ofta sådant besök här väl ju
Vi spatserade hand i hand och tass i backe vackra gator fram och tog oss så ett vinterdopp i väna Vänervattenhavets bölja Så var vi nöjda och travade hemåt värmen igen Snart satt vi framför brasan och torkade våra pälsar Samtalande om allt mellan himmel och jord med gemenskapens ord Ja, det var ett givande möte detta
Såsmåningom blev jag trötter och somnade med vännen Vargen på mina fötter Vår första dag var nu till ända Nu vet jag att intet farligt mig mer kan hända Han vaktar och värnar mig Till Tidens Ände.
Fri vers
(Fri form)
av
Eva Akinvall (emca~vargkvinnan)
Läst 882 gånger och applåderad av 11 personer Publicerad 2012-01-11 12:22
|
Nästa text
Föregående Eva Akinvall (emca~vargkvinnan) |