Det är ju inte hur vant mina händer vandrar över en kropp som jag


värmt, så länge

utan

hur frågorna inte svarar sig själv

och kanske hur ensamma
nätterna faller och att jag inte kan finna vilan utan

dig, bredvid

och hur regn stillar där kväll tar vid.

Det är hur solen lyfter en trädgrens yttersta.

en rot topp som söker det sista

en längtan som varar

och ett steg mot
en




annans och

hur löv må rista.