Jorden kommer att drunkna i sin egen axel,
Universum slungas genom dimensioner och mörkret
som väntar precis bakom fotsulan hinner ifatt.

Trycket som bärs av de sköra änglavingarna, luften som
kväver utan eldfattat syre.

Livet dör ut av bristen på ord,
nyanserna samlas vid en enda färg
och ljuset finner slutligen sin skugga.

Det trycker hårt på brösten och livet kommer
att andas fattigt och innehållslöst.

Haltande mellan destinationer och försenad
till min egen bekräftelse av samförstånd.

Kasta mig död,
riv upp mina revben och låt mig sakta
självdö i dyn,

låt handavtrycket i den stelnande gyttjan slipas
bort av tidens framfart

glöm mig, göm mig,

om du tar bort min möjlighet att skriva.