När hon hade lyckats ro sig själv i land
slutade hon söka de stora landvinningarna

Guldkusten Gibraltar och Goaöknen
kunde därmed glömma hennes ankomst
(en anteckning i karbokens slitna kant)

Med tigrar hade hon slagits
i hemmagjorda djungler,
grävt djupa tag med ärvda spadar
i redan sinade brunnar,
hoppat över stock och sten
i skogar som inte längre bebos
av varken vättar eller troll
för att finna roten till allt

hoppet bar hon
som en osynlig kedja om sitt veka liv

en önskan
planterad i rummets mitt

jag vill nu bara vara en sommarhäxa
med vallmobunden kvast
som seglar bort med ett vindbrusskratt
mot en frodig äng

breda ut min kropp,
lägga benen i vila
på alla gamla anledningar och ambitioner
andas i takt med jordens puls
och låta världen vila i halvslummer,
blicka ut mellan två vajande grässtrån

hädanefter grodda mitt eget liv.