Jag vrider mig runt verkligheten
för jag kan inte klyva den
Mina fötter står vid månögas jord
men avståndet har svalt mig hel
Med halsen stelnad igen
är ögat neråtriktad (det rinner en stilla bäck)
Skogen är
här
och jag låter vattnet rinna
på huden
(Vargspår men ingen är här)

------------

Hon andas med glöd i rösten
Sakta och jag lägger mina
sinnen vid hennes
(kedjereaktion med blodet rusande)
Hon kan se mig (glaskropp)