/Frågan om universum är oändlig, eller har ett slut,
plågar oss ständigt,
ungefär som fordom tankebryt
huruvida Skaparen endast bevisar sin existens
genom skapelsen/

Min högst personliga och inskränkta Värld
tar gärna slut vid synranden :
Om Andra varelser finns därute
- i Kosmos - är det min önskan
att de aldrig blir funna -
eller att de, om det värsta inträffar
vida överträffar oss i klokskap -
och Styrka !
Nyheten att, i en storslagen forntid
jämsides med oss verkat inte mindre
än fyra människoarter stämmer till eftertanke :
Var det på grund av Homo Sapiens gränslösa generositet
dessa smälte ihop till denna Enda ? /ELLER/
"Veni Vidi Vici" !

Att finna svaren på meningslösa gåtor
är ett bättre val. Frågor som:
Huruvida färden till avlägsna galaxer
faktiskt möjliggörs, om ljushastigheten
är en faktisk konstant möjlig att överskrida !
Detta spörsmål uppfyller min vardag
från arla morgonstund till solens nedgång -
sömnlösa nätters malande: "Var det ett
utslag av etnocentricism som ändade
mitt sista hopp - Som ändrade det
arabiska namnet Hadar /mark/
till latinska Beta Centauri ?"
Om inte sinnets expansion, nämligen, föregås
av MARK under fötterna, var skall då Allt landa ?
Vad är väl mer trösterikt än en Blå-vit Jätte
/MARK/ att vagga oss - i sinnets stormar ?
En vänlig, uråldrig blinkning -
Hell dig O Hadar ! - i ett Världsallt
vars expansion accelererar in i framtiden :
Bevare oss på Terra Firma !