Plötsligt slår det mig
Som en blixt från månen kalla skiva
Ända från magen 
Som en käftsmäll rakt ut i kalla utan motstånd
Slår jag med knuten näve


Som en blixt träffar insikten
och slår mig till marken....
Var finns det rättvisa i att ge och att ta?
Var finns rättvisan i det fullständiga givandet?
Den stora lögnen som förnumstigt visar
att ge blir att få?


i mörkret stavar jag ditt namn
i hemlighet...
Med ansiktet mot månens smala rispa
Den kisande väntande
uppfordrande
kravfyllda
Jag bannar den
som kräver en önskan.
Min önskan
och jag niger mot den kalla


Stavar ditt namn sakta för jag kan ju inget annat
än omsorgsfullt smärtsamt stava
varje bokstav
i ditt namn

Orättvisans stank sticker i näsan
Om jag ger dig hela mig...

kan

jag

aldrig

få

något tillbaka.