Med ett gyllene sken
som tid och honung
Det väller elektriskt fram under huden
och med svällande utrymmen
skapas platsen som rusar
(låt mig flyga utan vingar, jag dricker ljuset)
Som en våg...
Och stöten reser över den laddade ytan
Det pälsklädda avståndet gömmer sina ögon...