00191240180-901850
dd9320592-00

Cher Roslan,

Jag vill inte avbryta dig
i tensordromin, i vektorabelanalysen;
jag vet du är nära någon sorts mål men
jag bara slogs av en tanke, jag
ville bara dela den med dig:

Du vet hur ett hjärta har
två kammare
kanske vill jag minnas två hjärtan då
som en bild av en fyrarummare på Rue Coquillère
fast kanske
förbannat belånad, kanske
är räntan nästan 500 procent
och kanske, kanske
följer det nästan logiskt 
(för att tala ditt språk, Roslan, 
för att tala ditt språk bara denna enda gång), 
att ett tredje hjärta räknat med de andra
som börjar slå i samma sammanhang
gör sex kammare
i trumman, bringar en iskall likhet
med revolvern vars korta pipa vilar
mot den här gommen, viskar:
all denna utblödda, utblödda livstid,
var var du då? Vad gjorde du? Med vem?

Je t’embrasse très fort
Marie

PS: det var aldrig mitt ansikte
det handlade om här;
ansikten är skinnet på
kokad kárashmjölk bara, de bildas
vare sig man vill det eller inte, 
växer alltid, alltid tillbaka ut igen.