Så lösgjordes en tanke
ur drömmarnas grepp,
och strömmade ut över vita ark

Han satt stilla kvar
lyfte sig
ur sig själv,
med samma känsla
som när hon med fjärilslätta fingertoppar
stryker över handledens tunna hud
och fångar upp hela hans väsen

stunderna av återskapelse
det aldrig upphörande flödet
då han bit för bit,
som ett barn som tar sina första steg,
förs ut ur sin egen skugga.