en himmel så totalt besegrad
av cirrusmolns

mycelstruktur, som slutgiltigt
brutit i dagen

kanske livnärd på färgen   ljuset
vid skalans blåpunkt

långsamt pumpas den ut härifrån;

     molnen är en kropp
     som andas  

     växlar  

     tömmer

det är kallt; fingertoppar
värker sig ned
i dikesgräsets isharnesk
fattas tag i, av
lågt skickade hyfer

     bleker  

     bär  

     fyller

     sluter   det färglösa

     brovalvet

     att möta sig själv

     på andra sidan