hjärnan är fortfarande luddigt varm
och trasiga läppar håller ännu smaken av kryddat vin

doften av rök tycks ha bränts in i fingertoppar och handflata
och jag minns min mor

svagt och bitterljuvt
och min spegelbild är henne obarmhärtigt lik

fruktar för min framtid

ett varsamt surr från nattduksbordet berättar att någon är hemma och välbehållen
trots nattbussar på hala vägar

men oron bor kvar i magens botten
och huvudet tycks skäras i bitar

(och självklart vet jag att allt jag känner och tror är artificiella fabrikat
men om det finns någonting som är verkligt så måste det nog vara baksmälla)


kanske är det vinet som talar eller kanske är jag bara egoistisk
men jag skulle så gärna vilja ha en del av dig
med mig
i mig

hos mig