Rygg är en mening som talar
så bra och jag förstår
när du vänder den till

Vad jag inte förstår är
dina ögon som var gång
de ser säger att jag


vill


Ute bär frost en säregen blomning
och frukt av kallaste is

jag ska försöka värma permafrosten
och arrangera buketten på något vis

för här finns begravningskransen, vit
och lysande blå
den bär iskristaller av tusen kulörer som
allt det vi hoppades på

Din rygg framför mig och ord
som du aldrig släppte fritt
förlåt borde vara det du skulle säga
förlåt var aldrig mitt


jag har steg vid mig hem
jag har mina tankar som bär men
hursomhelst
så att du vet


hade jag önskat dig här.