tagen av gårdagen som ristade
spår av flykt,
genom, bortom och förbi är slutet
och naket öppnar jag dörren mot
en framtid som längre inte går att förutspå

stått där som min egen fiende
och förstått att jag ensam är orsaken
att jag själv är blomman utan färg
att jag alena är det mörker som täcker

det är ett nu, som skapar
och jag låter mig för första gången
deltaga.