Jag har burit
min doftande kamelfilt,
en otvättad gråsten och en eld
in på biblioteket

rör mig där mellan tysta rader
korta ljus och svala valv av sten

sköljer ett eko mellan

namnen

där står volymerna likt
gravstenar
fast klamrade mot varandra
inte bredställda
mot sina grannars skuldror

bara tåligt väntande i kö
inte oskylda för sig att dömas

inte för att
möta ett angrepp

när jag går förbi
knäfaller vissa ur hyllorna
tänder ett vemod, en nattlampa   ett gravljus
kanske sina sanningar till minne
mot golvet vid min fot