Någonstans

växer orden vasst
fram över
väggen av
glas,
de kloka insikterna

skrivna

av någon utan
ord,
stumt skrikande
meningar

lysande läsbara;

de allra största,
mest
storslagna konstnärerna

är de som
vackrast bemästrar
konversering,
utan att
staka sig, utan att svälja
sina uttryck
när de
andas

tvivlet.

De kallar mig
konstnär.

Någonstans
finns min vägg av glas
som skrattar
åt ordet, min

spegel

inser att
jag
endast är en

narr

i mästarnas vältalande
skuggor.