Är gammal nu, förtvivlat ung rusar jag med vinden i mun. Ni är ordentliga människor, det är inte jag. Ni kan gå mellan pelargonierna och bokhyllan; röka under köksfläkten och säga till er själva att ni ändå har det ganska bra. Det gör inte jag. Ni kan härbärgera era tonårsdöttrars oförskämdheter, åka till Istanbul, laga kycklinggryta. Det kan inte jag. En lång promenad över fjärden, två snabba fatöl. Det verkar som att jag har råd. Det är sista ölen. I morgon börjar jag om. Jag tittar ut. I en låst bil sitter två stora hundar, som flottiga skuggor. På håll hör jag barn säga tjenare till varandra, det gör man inte längre.